Kung Willem-Alexander av Nederländerna deklarerade på tisdagen att välfärdsstaten är död. Pengarna är nämligen slut och därför måste framtidens samhälle bli een participatiesamenleving, det vill säga ett samhälle som bygger på att medborgarna tar hand om varandra, förklarade kungen i ett tal till nationen.

I framtiden tar folk större ansvar för sin egen framtid, man skapar sina egna sociala och ekonomiska säkerhetsnät och får allt mindre hjälp av samhället. I själva verket har det redan gått så att medborgarna faktiskt vill göra sina egna val beträffande hur de arrangerar sina liv och tar hand om varandra, filosoferade kungen.

Det var frågan om det traditionella talet som monarken håller i samband med att regeringens budgetförslag presenteras och talskrivaren var ingalunda han själv utan premiärminister Mark Rutte.

Ruttes regering har redan inlett bygget av det nya nederländska samhället. Bland annat har arbetslöshets- och socialbidragen skurits ner och pensionsåldern höjts till 67.

I torsdags förutspådde statsminister Jyrki Katainen (Saml) i ett inlägg i debatten om den finländska budgeten, som redan den är späckad med anpassningsåtgärder, fortsatta nedskärningar i den finländska välfärdsstaten.

– Omfattande anpassningsåtgärder är sannolika nästa vår. I praktiken betyder det att nya sparåtgärder och skattehöjningar är att vänta, sade Katainen.

Katainens spådomar påminner mycket om Willem-Alexanders, eller egentligen statsministerkollegan Mark Ruttes. När den finländska regeringen dessutom planerar åtgärder som man kallar för ”delaktig social trygghet” som skulle innebära att arbetslösa med hot om nedskärningar i arbetslöshetsunderstödet tvingas utföra jobb som anvisas dem, är tankegångarna förvillande lika.

Nu fattas snart bara att också det finländska välfärdssamhället dödförklaras. Frågan är förstås vem som gör det.

I likhet med Jyrki Katainens sexpack är Mark Ruttes kabinett rätt impopulärt men Rutte har möjligheten att låta kungen delge folket vad som väntar.

Willem-Alexander behöver inte bekymra sig om hur det går i politiska val och han har inte behövt och kommer inte att behöva skapa sina ”egna sociala och ekonomiska säkerhetsnät”. Jobbet som han fötts till ger honom ett furstligt apanage och staten betalar furstligt också för kungahusets boende och leverne på diverse slott.

Eftersom Finland inte har någon kung får välfärdssamhället antagligen leva ett tag till, åtminstone i politikernas fraser.