När Pekka Haavisto (Gröna) tog sig vidare till presidentvalets andra omgång deklarerade hans stödtrupper euforiskt att Finland hade förändrats, oberoende av vem som skulle vinna. I otaliga inlägg sågs Haavistos framgång som ett bevis på att finländarna trots allt är öppna och toleranta.
Efter Sauli Niinistös (Saml) solklara seger var det statsminister Jyrki Katainens (Saml) tur att entusiastiskt konstatera att presidentvalet som helhet visat att Finland är ett modernt och öppet samhälle.
– Luften har nu rensats från den unkenhet som funnits efter riksdagsvalet. Nu ser jag ett modigt och ansvarsfullt Finland som förhåller sig öppet till det som är annorlunda, förklarade Katainen.
I traditionella och sociala medier myntades begreppet ”Haavistoeffekten” för att, som Vasabladet uttryckte det, beskriva att ”nationen tack vare Haavisto tagit några steg mot öppenhet, ökad tolerans och respekt”.
Bara ett par dagar efter presidentvalet inleddes riksdagens vårsäsong. Det blev en rivstart, med en hetsig diskussion om de eldfängda reformerna av försvars- och kommunstrukturen på torsdagens frågestund och följande dag debatt med anledning av statsministerns upplysning om vårens svåra ekonomiska beslut.
Debatterna följde känt mönster. Sannfinländarna använde krigsveteranerna och språkpolitiken som vapen i attackerna mot regeringen, Centern ömmade för de små landsortskommunerna där partiet har makten och i regeringsleden vittnade man om att det inte går att ändra på de svåra beslut som föreslås eftersom allt i så fall bara blir ännu värre.
Vardagen inföll snabbt och sett från riksdagens horisont verkar den ljusa framtid som målades upp under presidentvalet väldigt avlägsen.
Som Sannfinländarnas ordförande och presidentkandidat Timo Soini (Sannf) uttryckte det på torsdagen:

– Pekka Haavisto är en vanlig man i ledet i utrikesutskottet som jag basar för.
Soini är ordförande för utrikesutskottet i kraft av partiets skrällseger i riksdagsvalet. I det valet var Haavistos parti tillsammans med Centern den stora förloraren.
Styrkeförhållandena i riksdagen är exakt de samma som de var före presidentvalet. Sannfinländarna har 39 mandat och De gröna 10. Det är verkligheten i riksdagen i tre år till.
När dessutom politikens evighetsmaskin Paavo Väyrynen (C) meddelat att han vill bli partiordförande och statsminister kan man bara konstatera att presidentvalet kanske inte förändrade så mycket i alla fall.