Timo Soini föreläste på torsdagen om retorik. Dagen innan gav han en uppvisning i praktiska färdigheter. I riksdagsdebatten om Sannfinländarnas interpellation om krisen i euroområdet var det ingen ände på Soinis pratglädje.
När Högsta domstolen dömde Jussi Halla-aho för brott mot trosfrid och hets mot folkgrupp och Halla-aho reagerade med att föraktfullt nedvärdera landets högsta rättsinstans var Soinis kommentarer knapphändigare. De gav ändå en avslöjande avslutning på följetongen om hur man äter upp sina ord.
– Med mig i ledningen är det här partiet inte främlingsfientligt. Jag tolererar inga rasistiska åsikter i mitt parti, sade Soini 2008.
Inför EU-valet 2009 vägrade Soini skriva på en appell mot främlingsfientlighet. Han hade ju för flera år sedan skrivit på ett motsvarande avtal enligt vilket inga rasister accepteras på kandidatlistorna. Han konstaterade att det gamla avtalet binder honom, men att han drar gränsen först om någon döms i rätten.
– Om det kommer en fällande dom är saken klar. Mitt parti är inte rasistiskt, förklarade Soini i februari 2009.
Några månader senare dömdes Halla-aho för brott mot trosfrid. Det hindrade inte Sannfinländarna att ställa upp honom i riksdagsvalet 2011. Soini hade flyttat gränsen. Bara om det blev fällande dom i högsta rättsinstans skulle principen om nolltolerans mot rasism omsättas i praktiken.
När Högsta domstolen fällde Halla-aho också för hets mot folkgrupp visade Soini att inga gränser längre finns.
– Publiciteten kring Halla-ahos agerande har varit hård och obarmhärtig. När jag har följt med det här ärendet på nära håll tycker jag att det här straffet räcker. Jag tänker inte kasta en större sten, sade Soini.
Därmed har Soini inte bara martyrförklarat Halla-aho, han har dessutom polerat martyrglorian.
Halla-aho själv äter inte upp sina ord Han har i snart ett decennium bloggat om nödvändigheten av det västerländska samhällets försvarskrig mot ”afrikaner och muslimer som inte kan anpassa sig”. Han har också flera gånger visat att han själv inte accepterar en grundläggande princip i det västerländska samhället, den om en oberoende dömande makt. Än har en misshaglig dom varit politisk, än har den bara varit några enskilda personers individuella tolkning och ingen himmelsk sanning.
Hans åsikter står fast trots att han tvingats lämna förvaltningsutskottets ordförandepost. Lika klart är att Juho Eerola, som Halla-aho vill se som sin efterträdare, inte ändrar åsikt trots att han skrivit ut sig ur Suomen Sisu.
Den främlingsfientliga falangen gör som den vill och Soini tänjer på principerna. Allt för att partiet inte ska spricka.