Trots att statsminister Jyrki Katainen (Saml) hunnit försvara svenskans ställning och ungdomars rätt till praktikantjobb, dra en lans för privatisering av Finnair och naturligtvis i olika sammanhang berömma sin regerings ekonomiska politik, tog oppositionen den här veckan hem segern i kampen om rubrikerna.

En orsak är naturligtvis att Sannfinländarnas och Suomen Sisus riksdagsledamot James Hirvisaari anställt en riksdagsassistent som delar hans värderingar och som har bloggande som hobby. Helena Eronens inlägg om att utlänningar, finlandssvenskar och homosexuella borde förses med märke på ärmen för att lättare identifieras spreds som en löpeld på webben och nådde också utländska medier.

Majoriteten i Sannfinländarnas 39-hövdade riksdagsgrupp vill trots allt hellre syssla med kritik av EU-politiken och regeringen än dela upp sina medmänniskor enligt ursprung, religion eller sexuell läggning och de vill nu med gruppordförande Pirkko Ruohonen-Lerner i spetsen ge sparken åt Eronen.

– Vi har haft så många liknande fall att varje förnuftig människa vid det här laget borde begripa vilka spelreglerna är. Riksdagen är inte vilken arbetsgivare som helst och man kan därför inte skriva och säga precis vad som helst, var Ruohonen-Lerners ilskna kommentar till Hbl.

Eronen själv har axlat martyrmanteln. Det var ju satir och hon har med avsikt missförståtts. Till sitt försvar skriver hon också att hon inte ens brukar läsa igenom sina alster ”för att inte alltför mycket fastna i textens innehåll eller stil”.

De flesta förstod säkert genast att det var fråga om ett försök till satir. Nu förstår man också varför det blev ett dåligt försök. Upprörande är ändå inte att försöket var dåligt utan vad det avslöjar om skribentens tankevärld.

Centern har också fått rubriker när riksdagsgruppens arga unga man Tuomo Puumala och gruppens rikaste man Juha Sipilä meddelat att de ger sig in i kampen om partiordförandeposten. De gamla herrarna Paavo Väyrynen och Mauri Pekkarinen för redan kampanj för fullt.

Ju fler kandidaterna blir, desto mindre betydelse får medlemsomröstningen man beslutat ordna. Få väntar sig att en majoritet av de 170 000 partimedlemmarna utnyttjar sin rösträtt och då kan resultatets legitimitet ifrågasättas. Om dessutom ingen av de fyra kandidaterna får klart fler röster än de andra kan de upp till 3000 delegaterna på partikongressen fritt utnyttja sin rätt att välja ordförande. Som de alltid har gjort i det partiet.