På riksdagsläktaren

Marianne Lydén recenserar rollspelet på den politiska scenen
Header

Skitmedier och krullhuvuden

04.01.2014 07.00 | Skriven av Marianne Lydén i Okategoriserade - (Kommentarer inaktiverade för Skitmedier och krullhuvuden)

Med enorma ekonomiska och sociala utmaningar nationellt, europeiskt och globalt var 2013 inget lätt år för någon av våra 200 folkvalda. Att det blev ett annus horribilis för James Hirvisaari med sparken från Sannfinländarna och partiets riksdagsgrupp beror ändå helt och enbart på honom själv. Det var han själv som inbjöd gästen som gjorde Hitlerhälsning på riksdagsläktaren och det var han själv som förevigade tilltaget.

Den enda som inte tycks inse det här är Hirvisaari, som i ett blogginlägg på nyårsdagen skriver att han uteslöts på grund av lögner och påtryckning utifrån. Inlägget skulle inte vara värt att notera om det inte hade innehållit en så klar påminnelse om hur den sannfinländska skrällsegern 2011 togs.

Hirvisaari skriver att han är en liten kugge i maskineriet som spottade fram Sannfinländarnas valseger, en kugge som sedan i riksdagen frivilligt agerade lockbete för ”skitmedierna”. Den store mästaren är naturligtvis Jussi Halla-aho. Utan Halla-aho skulle skrällsegern inte ha tagits och ursprungligen var det Tony Halmes förtjänst att frammarschen inleddes, påminner Hirvisaari.

Man kunde tillägga att det invandrarfientliga fröet såddes långt tidigare, av Sannfinländarnas föregångare Landsbygdspartiets Sulo Aittoniemi, som målande beskrev ”arbetsskygga krullhuvuden som alla ser likadana ut och snyltar på den finländska välfärden”. Också Hirvisaari har ju använt uttrycket ”krullhuvuden” om människor med afrikanskt ursprung.

Utan Halla-aho ingen skrällseger, alltså, men i dag är han det största hindret för Sannfinländarnas regeringsentré, menar Hirvisaari. Och eftersom Hirvisaari själv fått nog av det partiet, ”som inte är ett invandringskritiskt alternativ”, menar han att hela den ”invandringskritiska avdelningen” borde bilda ett eget lag. Laget skulle förmodligen ingå i Förändring 2011, dit Hirvisaari numera hör.

Hirvisaaris önskedröm kommer nog inte att besannas.

Inför valet 2011 vacklade en rad ”invandringskritiker”, bland dem Suomen Sisus ordförande Olli Immonen, mellan Förändring 2011 och Sannfinländarna. När de kom fram till att de kan maximera sitt politiska inflytande genom att satsa på Sannfinländarna kammade Förändring 2011 noll i det valet. Halla-aho hade gjort sitt val tidigare, då han tackade nej till kandidatur i EU-valet 2009 trots att han först gav grönt ljus för en med Sannfinländarna konkurrerande namninsamlig för ändamålet.

Tvångsäktenskapet mellan Timo Soini och Jussi Halla-aho kommer att bestå eftersom båda parter har nytta av det. Och vad nästa regering beträffar är Halla-aho antagligen i Bryssel när den bildas.

, , , , , , ,

Etnisk registrering

14.12.2013 07.00 | Skriven av Marianne Lydén i Okategoriserade - (Kommentarer inaktiverade för Etnisk registrering)

En dryg vecka har gått sedan ”Kiakkovieraat” ställde till med bråk utanför presidentens självständighetsmottagning i Tammerfors. Ända från början har polisen sagt att det inte var fråga om en demonstration utan om huliganer som kommit för att slåss och åstadkomma skadegörelse. Många som tagit del av bilder på skadade poliser och polishästar, sönderslagna butiksfönster och bilar är säkert benägna att instämma.

Frågetecken återstår ändå och en del blir kanske aldrig uträtade. Polisen visste enligt egen utsago från början att en grupp anarkister skulle dyka upp. Men senare sa polisen att man inte ens försöker utreda vilka det var som arrangerade den så kallade demonstrationen.

Detta samtidigt som anklagande fingrar pekat mot Sitvas, den obundna vänstern vid Helsingfors universitet. Sitvas skötte ju tillsammans med en grupp som kallar sig ”Ryhmä X” om att det fanns busstransport till Tammerfors och ordnade också en stödkonsert.

Sitvas har frånsagt sig allt ansvar för den så kallade demonstrationen. Det är visserligen oklart varför man ordnar stödkonsert och busstransport till något som man absolut inte har någon koppling till, men faktum kvarstår att man åtminstone inte offentligt tycks vilja reda ut vem som egentligen höll i trådarna.

Knappt hade dammet lagt sig efter kalabaliken i Tammerfors så skapade Olli Immonen, sannfinländsk folkvald och ordförande för Suomen Sisu, feta rubriker med sitt skriftliga spörsmål om att Finlands befolkning borde registreras enligt etnisk tillhörighet.

Reaktionerna följde känt mönster. Partiordförande Timo Soini vill inte kommentera och andra partiers politiker såg förslaget som osmakligt och drog paralleller till Nazityskland.

Etnisk registrering görs ändå än i dag, vilket Immonen också pekar på. Men det görs för att möjliggöra så kallad positiv diskriminering av minoriteter.

Aningen på efterkälken kom sedan frågor om vad Immonen vill med förslaget. Det framgår ju inte av spörsmålet. Immonens avsikt är garanterat inte att uppmuntra positiv diskriminering. Han och hela partiets riksdagsgrupp har omfattat ett ställningstagande där man bestämt motsätter sig det.

En vink om vart Immonen vill komma får man om man läser hans blogg från den 24 maj. Han skriver att man ”i fall av arbetsskygghet borde kunna skära ner i socialbidragen till invandrare med finländskt medborgarskap”. Är finländska medborgare registrerade enligt etnicitet är det här enkelt att göra.

Ett hinder på vägen mot Immonens idealsamhälle är ändå att det är lagstridigt att behandla ”invandrare” med finländskt medborgarskap annorlunda än andra medborgare.

, , , , , ,

Flirt och trovärdighet

01.06.2013 07.00 | Skriven av Marianne Lydén i Okategoriserade - (Kommentarer inaktiverade för Flirt och trovärdighet)

Inte ens om statsminister Jyrki Katainens (Saml) framtidsplaner beträffande EU-kommissionen och utrikeshandelsminister Alexander Stubbs (Saml) intresse för Europaparlamentet har det spekulerats lika mycket som om hur Sannfinländarnas ordförande Timo Soini tänker göra i EU-valet.

Soini har portionerat ut sina tankar så att hans egen vånda inför beslutet ska uppfattas. Det gäller ju för honom att bestämma sig för hur han gör inför och efter EU-valet. Ska han kandidera, och ifall han gör det och blir invald (vilket han ju blir), ska han stanna i Bryssel hela perioden, eller ska han återvända till Finland för att leda sitt parti i riksdagsvalet 2015?

2009 ställde ju Soini upp, invaldes och återvände hem för att leda sitt parti till skrällsegern 2011.

I tidskriften Ulkopolitiikka lättar Soini till synes på förlåten.

– Jag kan inte gå in för en liten flört med Bryssel för att sedan meddela att jag vill bli Finlands statsminister, säger han.

Och vidare:

– Om jag åker till Bryssel så bör jag sikta på en ledande position inom den europeiska EU-kritiska rörelsen.

Det här har tolkats som att Soini nu gett besked om att det antingen är Helsingfors eller Bryssel, att modellen från 2009 är utesluten. Han kan ju inte utan att förlora sin trovärdighet äta upp sina ord, lyder bedömningen.

En cyniskt lagd politisk reporter kunde konstatera att Soini i så fall förlorat sin trovärdighet för länge sedan, så många gånger som han ätit upp sina ord. 2009 förnekade han benhårt att han skulle ställa upp i EU-valet och det är svårt att räkna alla de gånger Soini trots att han sagt att han inte tolererar rasism i sitt parti har tolererat att partikamrater uttalat sig rasistiskt, i några fall rentav så rasistiskt att de dömts i rätten för det.

Så det där med att äta upp sina ord är inget hinder för att göra som 2009, särskilt om det går att hävda att partiets bästa kräver det och Soini på riktigt har chanser att få stats- eller utrikesministerposten.

Soini kunde ändå tänkas välja Bryssel, men av helt andra orsaker. Han kanske bedömer att toppen är nådd för partiet och han kanske börjar tröttna på att äta upp sina ord om ”invandringskritikerna” i partiet.

I torsdags blev han knappast lycklig över att se riksdagsledamot Olli Immonen (Sannf), ordförande för Suomen Sisu, lägga ut texten i A-talk.

Immonen upprepade det han krävt i ett färskt blogginlägg, att ”invandrare med finländskt medborgarskap som inte vill arbeta ska bestraffas med kännbara nedskärningar i socialbidragen”.

När programledaren upplyste lagstiftare Immonen om att dylik etnisk uppdelning av finländska medborgare strider mot lagen såg han uppriktigt förvånad ut.

Immonen vill i likhet med flera andra sannfinländare stoppa ”islamiseringen” av Finland och Europa. Om Soini är trött på den retoriken så är en liten påminnelse på plats: I Sannfinländarnas grupp i EU-parlamentet sjungs samma visa.

, , , , , ,

Samarbete och mångkulturalitet

11.05.2013 07.00 | Skriven av Marianne Lydén i Okategoriserade - (Kommentarer inaktiverade för Samarbete och mångkulturalitet)
Säkerhetspolitik och strukturreformerna har dominerat den politiska veckan men också Europadagen har föranlett en del uttalanden värda att uppmärksamma.
EU-kommissionären Viviane Reding drog en parallell som åtminstone de som tvivlar på eurons framtid inte ser som särskild lyckad.
– Unionsmedborgarskapet är den europeiska integrationens bästa resultat. Ett gemensamt medborgarskap är för den politiska unionen vad euron är för den ekonomiska unionen, förklarade hon.
Sannfinländarnas riksdagsledamot Olli Immonen tajmade sin namninsamling för en lagmotion om ändring av ungdomslagen så att den startade på Europadagen, då man bland annat firade EU:s ideal om mångfald, tolerans och mänskliga rättigheter.
Suomen Sisus ordförande Immonen vill ha bort stycket om mångkulturalitet. Han tycker nämligen att mångkulturalitet och växelverkan mellan olika kulturer inte är bra för den finländska ungdomen.
Immonen passar också på att än en gång ondgöra sig över att det statsbidrag Sannfinländarnas ungdomsorganisation fick var alldeles för litet i jämförelse med vad andra politiska ungdomsförbund erhöll. Också i den debatten har Sannfinländarnas kritik av mångkulturaliteten använts som slagträ, påpekar han.
Sannfinländarna är det enda parti som tagit avstånd från mångkulturalitet, något som partiordförande Timo Soini sällan marknadsför.
Det ska bli intressant att se hur många underskrifter lagmotionen får, om ens alla sannfinländare är med på Immonens noter.
Soini har ju under den senaste tiden försökt framstå som en försonlig och samarbetsvillig politiker. Det kom tydligt fram i riksdagsdebatten om regeringens utrikes- och säkerhetspolitiska redogörelse.
Utrikesutskottets ordförande Soini upprepade näst intill tjatighet att han minsann håller fast vid kompromisser som olika partier kommer fram till, även om det betyder att soloutspel med det egna partiets åsikter inte går att göra.
Soinis statsmannaaktiga beteende hänger ihop med förhoppningar om att sitta med i nästa regering. Som känt gick det inte vägen senast när Samlingspartiets och Sannfinländarnas åsikter om EU-politiken gick så kraftigt isär.
Enligt Soinis analys är Samlingspartiet inte med i nästa regering och visst skulle det vara betydligt lättare för honom att åtminstone i EU-politiken komma överens med Centern och/eller SDP.
Den försonliga framtoningen hänger kanske också ihop med att Centerns ordförande Juha Sipilä just nu rider högt på bland annat den egenskapen. Centern är ju gallupetta och enligt Helsingin Sanomats opinionsmätning är han hela folkets favorit som nästa statsminister.

, , , , , ,

Främlingsfientlighet och medborgaraktivitet

16.03.2013 07.00 | Skriven av Marianne Lydén i Okategoriserade - (en kommentar)

Debatten om hur riksdagen ska behandla medborgarinitiativen går het. Främst har debatten handlat om det enda som hittills lämnats in, det om att förbjuda pälsnäringen, och medborgarinitiativet för könsneutrala äktenskap, där namninsamlingen ännu inte startat.

I riksdagen våndas man nu över hur man ska tillmötesgå de berättigade kraven på att den här formen av medborgaraktivitet (som man själv uppmuntrade med att skapa möjligheten) ska tas på allvar utan att rucka på den status de folkvaldas egna initiativ och beslut har.

Riksdagens generalsekreterare Seppo Tiitinen har i Helsingin Sanomat konstaterat att förväntningarna på medborgarinitiativen är för stora. Det kan ju enligt honom inte gå så att ett medborgarinitiativ åsidosätter den demokratiskt valda riksdagens vilja.

Alla vi som har rösträtt har haft möjlighet att påverka riksdagens sammansättning. Att riksdagen ser ut som den gör och en majoritet för det egna behjärtansvärda medborgarinitiativet kanske inte står att få är demokrati. De minst 50 000 namn som behövs för att ett medborgarinitiativ ska nå riksdagen motsvarar uppskattningsvis antalet väljare bakom tre riksdagsledamöter. Det här kan speglas mot kravet på att medborgarinitiativen ska likställas med lagmotioner med över hundra folkvaldas underskrifter.

Bland medborgarinitiativen finns fyra stycken som i varierande grad vill försvaga svenskans ställning. Det färskaste, där Samlingspartiets unga är med, får garanterat ihop minst 50 000 namn. Innebär det att nonchalera medborgarnas aktivitet om riksdagens majoritet säger nej till det initiativet?

De sannfinländska riksdagsledamöter som är (eller varit) medlemmar i Suomen Sisu skulle aldrig i världen få ihop över hundra riksdagsledamöter bakom en lagmotion för det som nyvalde ordföranden Olli Immonen pläderat för, att stoppa ”islamiseringen” och gå in för att ta emot ”kvalitativt bättre men till antalet färre invandrare”.
I riksdagsvalet 2011 invaldes förutom Immonen Sisumedlemmarna Jussi Halla-aho, Juho Eerola och James Hirvisaari. Eerola och Hirvisaari har av olika orsaker lämnat föreningen, men åsikt har de inte ändrat. Väljarna bakom den här kvartetten är så många att det räcker till för att få ihop ett medborgarinitiativ om att skrota det mångkulturella samhället.

Innebär det att nonchalera medborgarnas aktivitet om riksdagen inte tar ett främlingsfientligt initiativ till behandling?

, , , , , ,