På riksdagsläktaren

Marianne Lydén recenserar rollspelet på den politiska scenen
Header

Den här veckan skrevs politisk historia när riksdagen debatterade tidernas första medborgarinitiativ. Nära 70 000 personer undertecknade initiativet som kräver att pälsdjursnäringen förbjuds.

Debattens vågor har gått höga om hur den nya formen av medborgaraktivitet ska uppmuntras utan att riksdagens suveräna ställning som den högsta beslutsfattaren äventyras.

Lösningen skymtar redan. När riksdagsledamöterna köade för att boka in sig på talarlistan och debatten pågick i timmar gav man en signal om att medborgaraktivitet nog uppmuntras. När en majoritet av de folkvalda i sinom tid gör tummen ner för initiativet blir det klart att det är riksdagen som fattar besluten i republiken.

När medborgarinitiativet för könsneutrala äktenskap landar i riksdagen förutspås det ha upp till 250 000 underskrifter. Det blir intressant att se vilken betydelse det har för slutresultatet. Formellt görs ju ingen annan skillnad mellan initiativen än att minst 50 000 bör skriva på för att riksdagen ska ta emot dem. Och långt under hälften av de 200 folkvalda som ju representerar hela väljarkåren skrev på lagmotionen för könsneutrala äktenskap.

Avgörande blir hur riksdagsledamöterna bedömer stämningen bland sina väljare. Åtminstone Sannfinländarnas ordförande Timo Soini har koll på saken. I går skrev han i sin blogg att han motsätter sig både pälsnäringsförbud och könsneutrala äktenskap.

– För mig är äktenskapet ett förbund mellan man och kvinna. Punkt. Homosexualitet är en sak. Äktenskap en annan. De hör inte hemma i samma mening. För äktenskapet talar biologin och det sunda förnuftet. Och jag, skrev Soini bland annat.

Det är ingen nyhet att Soini och hans parti tycker så här. När klyftan är djup mellan förespråkare och motståndare skadar det ändå inte att meddela var det finns en trygg plattform för motståndarna. Om man kan göra det, förstås, och det kan bara Sannfinländarna och Kristdemokraterna. I andra partier (utom Vänsterförbundet och De gröna där bara förespråkare finns) samsas motståndare och förespråkare och hur ska väljarna då veta vad som gäller?

När Soini skrivit sitt blogginlägg höll han presskonferens om utrikesutskottets betänkande om regeringens utrikes- och säkerhetspolitiska redogörelse. Betänkandet var enhälligt, vilket under resans lopp inte lär ha varit självklart. Självklart är däremot att utskottsordförande Soinis insats här var central.

Försonlighet, hänsyn och samarbetsvilja är inte precis de egenskaper man lärt sig att förknippa med Soini. Månne man får se mer av de sidorna hos honom nu när det mindre oppositionspartiets ordförande Juha Sipilä verkar gå från klarhet till klarhet just på grund av dem?

Kaos eller begravning

23.02.2013 07.00 | Skriven av Marianne Lydén i Okategoriserade - (Kommentarer inaktiverade för Kaos eller begravning)

Lagutskottets ordförande Anne Holmlund (Saml) fick på tisdagen vad hon beställde. Riksdagens talmanskonferens gav henne enhälligt rena papper för hur hon hanterat lagmotionen om könsneutrala äktenskap.
Utan att ta ställning till motionens innehåll konstaterade talmanskonferensen att det finns regler för vilka ärenden som behandlas brådskande.
– Endast lagmotioner med över hundra underskrifter har en omkörningsfil och det har ju inte den här motionen, förklarade talman Eero Heinäluoma (SDP).
Det var efter att riksdagskollegerna Mikael Jungner (SDP) och Ville Niinistö (Gröna) anklagat Holmlund för att bromsa behandlingen av lagmotionen som hon krävde att talmanskonferensen tar ställning i frågan. Holmlund hör själv inte till undertecknarna.
För var och en som bekantat sig med paragrafer och praxis i riksdagen borde det stå klart att Holmlund inte har bromsat. Hon har inte behövt göra det eftersom det är riksdagens majoritet som utgjort bromsen. Motionen i fråga har 76 underskrifter och i lagutskottet har sju av sjutton medlemmar ansetts höra till förespråkarna. Väl medvetna om det sannolika slutresultatet har ingen av dem hittills krävt att utskottet ska rösta om att ta motionen till behandling.
Lagmotionens motståndare har med andra ord inte behövt anstränga sig särskilt mycket för att hålla frågan borta från riksdagens dagordning.

På torsdag förmiddag gick ändå Peter Östman (KD) ut med ett pressmeddelande där han betonar att lagmotionen måste behandlas på samma grunder som andra med under hundra underskrifter eftersom ”ett annorlunda förfaringssätt skulle avvika från nuvarande behandlingsprinciper och leda till kaos”. Enligt Östman finns det många andra lagmotioner i utskotten som då i jämlikhetens namn borde ges en liknande särbehandling.
Östman påpekar också att lagutskottets arbetsbörda är mer än tillräcklig med alla regeringspropositioner och lagmotioner med över hundra underskrifter som har förtur.

Senare på torsdagen beslutade lagutskottet på förslag av lagmotionens förespråkare enhälligt att motionens öde ska diskuteras på utskottets möte nästa vecka. Också Östman var med på noterna eftersom ”det här aldrig tar slut annars”.

På diskussionen följer en omröstning om motionen ska tas till behandling eller inte. Motståndarna räknar med att vinna omröstningen även om deras majoritet i och med att ett par utskottsmedlemmar bytts ut krympt. Bland annat har SFP:s Lars Gästgivars fått bereda plats för Stefan Wallin.

Den handlar nämligen inte ”bara” om könsneutrala äktenskap utan också om paragrafer och vedertagna principer för riksdagsarbetet. Tas den här lagmotionen med långt under hundra underskrifter till behandling går man emot de principer som talmanskonferensen just slagit fast och frågan blir vilka andra lagmotioner med under det magiska antalet namn som i jämlikhetens namn borde tas till behandling. En annan fråga är vilka ärenden som då blir omkörda, ärenden som enligt regler och paragrafer bör behandlas brådskande.
Hur det än går med lagmotionen kan ett förslag till könsneutral äktenskapslag landa på Holmlunds bord i form av ett medborgarinitiativ. I mars är det meningen att insamlingen av de 50 000 underskrifter som behövs för ändamålet ska inledas.
Enligt vissa opinionsmätningar är de folkvalda i dag värdekonservativare än folket beträffande könsneutrala äktenskap. Frågan är vad det spelar för roll för politikern som å ena sidan förutsätts hålla fast vid sin egen övertygelse, den man invalts med, och som å andra sidan förutsätts hålla sig ajour med förändringar i väljarnas attityder.