Minerna var aningen mer behärskade men annars påminde reaktionerna på nederlaget i omröstningen om platsen i FN:s säkerhetsråd om dem som följer på blygsamma finländska framgångar i icke politiska sammanhang.
Som en ex-kollega påpasslig jämförde: Hela bestyret påminner om Finlands förmodade framgångar i OS eller Eurovisionstävlingen. Inför valet skryter lagledningen med en säker framgång, medierna köper propagandan och så blir det som det blir.
Besvikelsen ute på finländska gator och torg över att det blev Luxemburg och inte Finland är ändå garanterat mindre än när Finland förlorar strategiska matcher i ishockey. Tilläggas kan också att en seger i OS eller Eurovisionstävlingen ger större rubriker världen över än ett inval i FN:s säkerhetsråd. Få kan på rak arm räkna upp vilka de icke permanenta medlemsländerna är.
Störst är besvikelsen nog bland de politiker som väl medvetna om att påverkningsmöjligheterna för en icke permanent medlem är begränsade ser en plats i rådet som en bra propagandaplattform för att putsa upp Finlandsbilden, lite som 1969-1970 när Finland passade på att rätta till illvilliga finlandiseringsuppfattningar.
Nu efter valet har flera politiker konstaterat att det antagligen spelade en stor roll att Luxemburg aldrig tidigare suttit i säkerhetsrådet. Hade man före valet fäst större uppmärksamhet vid den lilla detaljen, vid att USA och andra Natoländer gärna väljer länder som också hör till militäralliansen och vid att Luxemburg i motsats till Finland bedriver en förutsägbar Europapolitik skulle överraskningen över omröstningsresultatet inte ha blivit så stor.
För de flesta finländare är frågan om hur den segslitna tvisten om omorganiseringen av den finländska sjukvården ska avgöras en betydligt viktigare fråga än den förlorade säkerhetsrådsplatsen. Ministergruppen som bereder ärendet lyckades inte heller den här veckan nå enighet. Ministrarna lär nog vara överens om att förvaltningsenheterna bör vara större för att de ska klara av att sköta hela social- och grundsjukvården och delar av den specialiserade sjukvården, men hur stora de ska vara är knäckfrågan.
Avsikten är att fortsätta ansträngningarna nästa vecka, men vid det här laget står det klart att löftena om ett förslag i god tid före kommunalvalet inte infrias. På torsdagen antydde finansminister Jutta Urpilainen (SDP) i TV rentav att förslaget kommer först efter valet. Det skulle till oppositionens glädje ge ett intryck av en regering med beslutsångest. Å andra sidan kan de sex regeringspartierna propagera för just sin modell i stället för att tvingas försvara en kompromissernas kompromiss.
