På riksdagsläktaren

Marianne Lydén recenserar rollspelet på den politiska scenen
Header

Ministrar och rödgardister

05.04.2014 07.00 | Skriven av Marianne Lydén i Okategoriserade - (Kommentarer inaktiverade för Ministrar och rödgardister)

Regeringens beslut att skära ner barnbidragen med sammanlagt 110 miljoner euro ledde som väntat till en interpellation, som alla oppositionsgrupper utom den färskaste, Vänsterförbundets riksdagsgrupp, ställde sig bakom.

När interpellationen presenterades påminde riksdagsledamot Markus Mustajärvi om att Vänsterförbundets föregångare DFFF spelade en avgörande roll när systemet med barnbidrag infördes. Mustajärvi och Jyrki Yrttiaho är arvtagare till den så kallade minoriteten i DFFF och de bildade Vänstergruppen efter att de hade uteslutits ur Vänsterförbundets grupp för att de röstade för misstroende för regeringen.

Mustajärvi har rätt i att DFFF spelade en avgörande roll när barnbidrag för alla barn infördes, men orsaken till att partiet kunde spela en avgörande roll var att DFFF satt i regeringen. Partiet rentav ledde regeringen 1946-1948. Mauno Pekkala var statsminister och den gamla rödgardisten Matti Janhunen socialminister. Med i den regeringen satt också Socialdemokraterna, Agrarförbundet och SFP.

Det var Pekkalas regering som gav lagförslaget om barnbidragen och det nuvarande systemet trädde i kraft i oktober 1948 efter att riksdagen efter en hel del krumbukter enhälligt hade godkänt det. Barnbidragen var bara en av flera reformer som då sjösattes och som lade grunden till välfärdsstaten.

När barnbidragen nu 66 år senare skärs ner samtidigt som regeringen också annars minskar barnfamiljernas inkomster ser man inom oppositionen det här som det slutliga beviset på att en aktiv nedmontering av välfärdsstaten är på gång. Den synen är naturligtvis färgad av att man sitter i opposition, men om inte annat så kan Mustajärvis påminnelse tjäna som en lektion i hur partistrukturen ändrats på 66 år.

Ett direkt samband mellan förändringarna i partistrukturen och nedskärningarna i välfärden finns förstås inte. Samhällsutvecklingen har varit mycket mer komplicerad än så. Det tål ändå att påpekas att DFFF med sina 51 mandat var riksdagens största parti när barnbidragsreformen godkändes. Med SDP:s 48 mandat var det inte långt till vänstermajoritet i riksdagen.

I dag har vänsterpartierna bara 56 mandat sammanlagt och eftersom de var pådrivarna när välfärdsreformerna genomfördes är de nu i en försvarsposition som enligt alla opinionsmätningar är ytterst otacksam.