Det var en självsäker Jutta Urpilainen som på lördagen redogjorde för regeringens stora strukturbeslut. Allt hade gått enligt SDP:s noter och de noterna skrev partiet redan i somras. SDP tog ledningen, berättade hon för partifullmäktige.

De andra regeringspartierna, framför allt statsministerpartiet Samlingspartiet har säkert en annan uppfattning om vem som varit den ledande kraften. Också De gröna har på sitt delegationsmöte idkat självberöm. Dito har Kristdemokraterna och de återstående partiernas representanter har i en uppsjö av pressmeddelanden höjt paketet till skyarna. Men så var också Urpilainens budskap riktat till de egna.

Om innehållet i strukturpaketet är socialdemokratiskt ska väl socialdemokrater inte ha något att invända mot det, lyder logiken.

Logiken fungerade rätt bra i Salo. Av de nära sextio fullmäktigeledamöter som var på plats hade ingen några större invändningar mot strukturbesluten, som drabbar bland annat äldrevård och barnfamiljer. Tvärtom fick partiets ministrar motta beröm för en strong insats.

Däremot var oron påtaglig över de historiskt usla opinionssiffrorna. Partiet är i kris och den stora visionen saknas, muttrades det. Partiordförande Urpilainen blev tvungen att påpeka att SDP omfattade en vision redan på partikongressen 2010.

För de flesta väljare är SDP:s vision antagligen inte helt klar. Däremot är det betydligt lättare att bilda sig en uppfattning om regeringens stora strukturbeslut. Om man inte gillar dem och de förklaras vara socialdemokratiska är SDP kanske inte partiet man röstar på.