På riksdagsläktaren

Marianne Lydén recenserar rollspelet på den politiska scenen
Header

Blåröd tvekamp

25.08.2012 07.00 | Skriven av Marianne Lydén i Okategoriserade - (Kommentarer inaktiverade för Blåröd tvekamp)

Opinionsmätningarna visar att det väger hisnande jämnt mellan de två stora i regeringen och det påverkar stämningen i Jyrki Katainens (Saml) sexpack allt mer. Det intygas nu av källor både i Samlingspartiet och SDP.
Tvekampen gör att de andra fyra partierna hamnar ännu mer i skymundan i den politiska diskussionen än vad de varit.
Inför budgetförhandlingarna märks det här i tvisten om äldreomsorgslagen där det egentligen inte finns stora meningsskiljaktigheter mellan de två, men där Socialdemokraterna senast på ministergruppens möte i Raseborg konstaterade att det för dem handlar om ideologi.
Att SFP anmält sig som kompromissmakare i tvisten lär inte särskilt mycket påverka den lösning som ska hittas. Kompromissen kommer att landa någonstans mellan SDP:s och Samlingspartiets krav. Att SFP redan befinner sig där kan förstås se bra ut för partiet.
Ideologi handlar det också om när man inom Samlingspartiet (och SFP) vill höja hushållsavdraget tillbaka till nivån före sänkningen. Motiveringen, att avdraget blivit mindre populärt efter att det vid årsskiftet sänktes, och att det påverkar sysselsättningen negativt, kan göra det enklare för SDP att acceptera en höjning, särskilt om äldreomsorgslagen kan marknadsföras som en SDP-seger.
Den blåröda nervositeten märks också i eurodiskussionen. När EU-kommissionens vice ordförande Olli Rehn (C) beskt konstaterade att finländska politiker gör självmål med sina kommentarer om euron måste han ha haft utrikesminister Erkki Tuomiojas (SDP) uttalande om att Finland gör sig redo för eurons kollaps för ögonen, samma uttalande som fick Europaminister Alexander Stubb (Saml) att gå i taket.
Inte så konstigt att Stubb välkomnade Rehns kritik. Han gjorde det dessutom uttalat ödmjukt, något som enligt gruppordförande Jouni Backman (SDP) visar en ny sida hos Stubb.
Tuomiojas kommentar på Facebook pikar främst Rehn, men ett litet nålsting ger den också Samlingspartiet:

– Rehn ger finländarna rådet att avhålla sig från kritiska åsikter om skötseln av eurokrisen. Så ökar vi förtroendet för den europeiska demokratin och öppenheten, skriver Tuomioja.
Giftpilar flyger alltså i olika riktningar, men ändå lär budgetförhandlingarna inte bli oöverstigligt svåra. Samlingspartiet och SDP har ju, som politikprofessor Göran Djupsund nyligen konstaterade i Hbl, ett gemensamt intresse av konflikter som inte är så allvarliga att sammanhållningen i regeringen på riktigt hotas.

Farligt spel

18.08.2012 07.00 | Skriven av Marianne Lydén i Okategoriserade - (en kommentar)

I brist på bättre har tvisten om äldreomsorgslagen fått oanade proportioner.

SDP och Samlingspartiet beskyller varandra för politiskt spel med de äldre som spelbrickor.

Oppositionen hakar på och beskyller regeringspartierna för politiskt spel med de äldre som spelbrickor.

Möjligtvis beskyller också de två oppositionspartierna varandra för politiskt spel med de äldre som spelbrickor

När statsminister Jyrki Katainen (Saml) oroad över att hans parti hamnat i underkant i tvisten försökt lugna stämningarna med att den inte handlar om världens viktigaste sak har han beskyllts för att förringa missförhållandena i äldrevården.

I går lyckades utrikesminister Erkki Tuomioja (SDP) rikta fokus på en helt annan fråga, en som Katainen anser höra till de verkligt viktiga.

Tuomiojas uttalanden om eurokrisen i brittiska Daily Telegraph under rubriken ”Finland förbereder för euroområdets sammanbrott” fick utrikeshandels- och Europaminister Alexander Stubb (Saml) att sätta morgonkaffet i vrångstrupen och bedyra att Tuomioja inte uttrycker regeringens officiella åsikt.

För de finländska medierna förklarade Tuomioja att han visserligen inte är nöjd med rubriken i Daily Telegraph, men att han annars står för sina åsikter och att en öppen diskussion behövs. Dessutom hade han ju bara svarat på de frågor som ställdes. Det är ett argument som politiker ofta använder när det blir uppståndelse kring något de sagt.

Tuomioja sade i intervjun att eurozonens sammanbrott inte är det alternativ han önskar. Det alternativ vill inte heller de andra regeringspartierna ha och det är också svårt att se hur det inte skulle vara hela regeringens åsikt att det finns orsak att förbereda sig för alla eventualiteter i eurokrisen.

Finansminister Jutta Urpilainen (SDP) har ju sagt att regeringen förbereder sig för alla alternativ och Jyrki Katainen har talat om att läget är farligt nära totalkatastrof och att Finland i likhet med andra länder gör ”fantasiövningar”.

– Om där står ett bord (läs en risk för att eurozonen spricker som varje ansvarsfull regering måste beakta), ska man då låta bli att säga att det står där, undrade Tuomioja på gårdagens finländska presskonferens.

Svaret kan vara ja. Om bordet står där det står så är det ju en så självklar sak att det faktiskt inte behöver sägas. Om man ändå gör det så tydligt som Tuomioja vill man av någon anledning betona saken.

Äldreomsorg och Mäster Skräddare

11.08.2012 07.00 | Skriven av Marianne Lydén i Okategoriserade - (Kommentarer inaktiverade för Äldreomsorg och Mäster Skräddare)

Än lär det ska vara sommar men redan syns tecken på en het politisk höst.
Inför kommunalvalet borde regeringen få ihop en budget som ger alla sex regeringspartier något att visa upp, men samtidigt ser eurokris, skuldkris, hållbarhetsgap och allmänt osäkra framtidsutsikter till att det bara finns njugghet att fördela.
För regeringens två stora är det också fråga om en kamp om vem som blir störst i kommunalvalet. Enligt de senaste mätningarna ryms storleksskillnaden mellan Samlingspartiet och SDP just nu inom felmarginalen.
Därför har de två ett trängande behov att profilera sig, som politikprofessor Göran Djupsund konstaterade (Hbl 10.8), ”ett gemensamt intresse av att få en konflikt i någon symbolfråga, en konflikt som ändå inte är så allvarlig att sammanhållningen i regeringen på riktigt hotas”.
På sitt gruppmöte i Nyslott valde SDP äldreomsorgslagen till konflikttema. Politiskt är äldreomsorgen en tacksam fråga, väljarna har ju i olika mätningar tydligt signalerat att bristande resurser och vanvård är en skamfläck för republiken.
SDP fokuserar på kravet på bindande bestämmelser om antalet vårdare och har Vänsterförbundet och Kristdemokraterna med på noterna. På sin partidag krävde också SFP ”att det i lagen stiftas om ett minimiantal personer”, något som ledande SFP-politiker nu inte varit särskilt ivriga på att föra fram.
För personal och klienter i äldrevården kan det vara alltför tidigt att applådera en fokusering på kravet på bindande bestämmelser om antalet vårdare.
Det kan låta bra med deklarationer om att äldreomsorgen har högsta prioritet och att en bindande personaldimensionering bör genomföras, men så länge ingenting sägs om själva dimensioneringen, det vill säga hur många fler vårdare man är redo att anslå pengar för, luktar det valfläsk. Lite på samma sätt som den samlingspartistiska retoriken, enligt vilken det är bättre att anpassa personalstyrkan till det verkliga vårdbehovet än att införa en rigid personaldimensionering. Att säga så kostar heller ingenting.
Något av antiklimax blev det när statsminister Jyrki Katainen (Saml) i TV-intervjuer i går förklarade att inga stora meningsskiljaktigheter egentligen finns och att en bindande personaldimensionering nog kan genomföras, om så anses efter att man gått igenom hela äldreomsorgslagens innehåll och sett till att det inte sker på bekostnad av hemvården.
Tanken går också osökt till sagan om Mäster Skräddare som fick tyg för att sy en rock men som slutligen inte ens levererade en tumme till en vante.

I och för sig var det här kanske statsministerns avsikt.