Spänningen stiger inför sommarens partikongresser.

Kampen mellan Europaparlamentariker Carl Haglund från Esbo och justitieminister Anna-Maja Henriksson från Jakobstad kan bli hisnande jämn. Det kanske gör att intresset för SFP-valet håller i sig. Lovsångerna till motkandidaten börjar kännas aningen tröttsamma.

Att SFP har två utmärkta kandidater och att det blir bra oberoende av vem som väljs behöver partiets politiker inte längre upprepa. Det har gått hem att ingen vill vara elak och det är ju jättebra, men gnistor i debatten om sakfrågor och strategier ger konsumentinformation om vad delegaterna väljer mellan.

En nyhet som kom på köpet när Hbl kartlade åsikterna i riksdagsgruppen är att SFP har gett upp hoppet om att återta det fjärde riksdagsmandatet i Nyland. Enligt gruppordförande Mikaela Nylander blir det rentav svårt att hålla de återstående tre, särskilt om Haglund inte är med bland de nyländska kandidaterna.

På vissa håll i partiet tycks bilden av utvecklingspotentialen i södra Finland vara betydligt dystrare än den som målas upp i SFP:s framtidsmanifest.
I Centerns ordförandekamp är tongångarna mindre hovsamma. Det sköter ordförandekandidat Paavo Väyrynen om. I ett färskt blogginlägg fortsätter han gå åt avgående Mari Kiviniemi, som segrade för två år sedan, då han själv kom jumbo.

– Man har undrat varför jag inte kan stiga åt sidan till förmån för en yngre kandidat som jag kunde vara mentor för. Mina erfarenheter av det är tyvärr dåliga. Inför riksdagsvalet försökte jag påverka partiledningen men ingen lyssnade. Efter valnederlaget fortsatte samma politik och understödet fortsatte att rasa, skriver Väyrynen.

Det var alltså ett fatalt misstag partikongressen gjorde 2010. Om de hade förstått att välja Väyrynen och han hade fått råda skulle Centern fortfarande vara störst och Väyrynen statsminister, är analysen så här i efterskott.
Väyrynen hoppas att misstaget nu rättas till och satsar på att framgången i presidentvalet ska ge utslag i  medlemsomröstningen om ordförandekandidaterna. Den är rådgivande men om Väyrynen segrar bör partikongressen rätta sig efter resultatet, är strategin.

På Centerns fält viskas det nu att Timo Kaunisto med flit gav sin in i ordförandekampen för sent för att hinna med i medlemsomröstningen. För egen del tar han ju inte kampen på allvar. När en av fyra kandidater inte är med väger omröstningens resultat lätt och kongressdelegaterna kan rösta utan barlast, som de alltid gjort.

För övrigt visar den senaste mätningen att Tuomo Puumala, 30, ligger bäst till i ordförandeloppet. Kunde han bli Väyrynens mentor?