Det var meningen att det här inlägget skulle publiceras på lördagen, men bättre sent än aldrig…

Riksdagen har haft ledigt den här veckan men någon stiltje i politiken kan man inte tala om.

För SFP har tillvaron i rampljuset fortsatt. Att ordförandevalet blir en tvekamp mellan en österbottnisk jurist och minister och en Europaparlamentariker från Esbo har uppmärksammats stort också i finskspråkiga medier.

Avgående Stefan Wallin slog ändå Anna-Maja Henriksson och Carl Haglund med hästlängder vad storleken på rubrikerna beträffar. Efter försvarsreformen och Dragsvik är namnet Stefan Wallin ett som säljer.

Hur stort skulle intresset vara om det kom fram att en journalist vid namn Virtanen köpt sin bostad av en finskspråkig stiftelse och att han gjorde vinst på affären när han åtta år senare med hjälp av en mäklare sålde bostaden tillbaka till samma stiftelse för ansenligt lägre pris än han ursprungligen begärde? Även om Virtanen hade hunnit bli minister under resans gång?

Där finlanssvenska pengar är inblandade ser man konspirationer, eller hur ska man tolka att journalistikens stöttepelare FNB skriver att ”stiftelsen för Åbo grundades 1917 för att Åbo skulle få ett svenskspråkigt universitet”? I Åbo grundades den första akademin år 1640, men ett kast på närmare trehundra år spelar väl inte så stor roll när det gäller att visa hur finlandssvenskarna köper sig fördelar.

Till och med den senaste nyheten om Sannfinländarnas Teuvo Hakkarainen, som brukar få stora rubriker vad han än gör, hamnade i skymundan. Partiordförande Timo Soini är säkert lättad över att slippa kommentera Hakkarainens samröre med diverse kriminella motorcykelgäng.

Soini har ju alldeles tillräckligt huvudbry med partiets dalande gallupsiffror. Yles färska mätning visar att Sannfinländarna halkat ned till fjärde plats och på torsdagen visade Ilta-Sanomats enkät att De gröna gått förbi Sannfinländarna. Också för SFP är de senaste mätningarna dyster läsning.

Jämfört med resultatet i riksdagsvalet 2011 pekar det nedåt men Soini kan tryggt räkna med att det blir en mindre skräll i höstens kommunalval, jämfört med kommunalvalet 2008, det vill säga.

Än finns det ingen anledning för Soini att göra en Wallin eller en Kiviniemi.