För en vecka sedan konstaterade jag att Finland under de senaste åren tagit några kliv bakåt i utvecklingen mot större jämställdhet i politiken. Ett kliv till togs den första mars. Vi har nu bara män på toppen av det finländska samhället. Sauli Niinistö är president, Eero Heinäluoma riksdagens talman, Pekka Ravi första vice, Anssi Joutsenlahti andra vice talman och Jyrki Katainen statsminister.
Också den här veckan har vi fått påminnelser om att det är trögt före för jämställdheten.
Den internationella kvinnodagen firades på torsdagen på olika sätt. På initiativ av en grupp kvinnliga medlemmar i bil- och transportfacket AKT stod många bussar stilla en minut. Med aktionen ville gruppen stödja Hilkka Ahde, som AKT:s mansdominerade styrelse sparkade från jobbet som förbundets kommunikationsdirektör.
Aktionen till trots lär Ahde inte få jobbet tillbaka.
Dagen efter kvinnodagen ordnade Europaparlamentets informationskontor presskaffe och seminarium under rubriken Kvinnor som beslutsfattare.
Europaparlamentariker Anneli Jäätteenmäki konstaterade uppgivet att hon väl kunde hålla samma tal om brister i jämställdheten som hon höll för trettio år sedan, eftersom så väldigt lite har hänt.
Löneskillnaderna är fortfarande stora, männen dominerar i det politiska och ekonomiska beslutsfattandet och dessutom drabbas kvinnor hårdare än män av den ekonomiska krisen.
Kollegerna Liisa Jaakonsaari, Satu Hassi och Sirpa Pietikäinen nickade instämmande.
Till råga på allt föregår EU-institutionerna ingalunda med gott exempel. Pietikäinen har utarbetat ett betänkande som är dyster läsning.
I parlamentets presidium sitter tolv män och tre kvinnor. Männen innehar 85 procent av topposterna i kommissionen. Av de 27 ambassadörerna i Coreper, kommittén med medlemsstaternas ständiga representanter, är bara två kvinnor.
När de dystra siffrorna dessutom bara blivit dystrare på sistone ställs tålamodet på prov, intygade både de kvinnliga och manliga parlamentarikerna.
En lösning på problemen är att medlemsstaterna föreslår både kvinnliga och manliga kandidater till EU:s topposter. Lösningen verkar ändå avlägsen eftersom medlemsländernas regeringar brukar vilja föreslå en person som bedöms som den mest kompetenta. Av någon anledning har de flesta länder, bland dem Finland, alltid ansett att en man är mest kompetent.
När Olli Rehn fördes fram som Finlands kommissionärskandidat och en del tyckte att regeringen också borde lyfta fram en kvinna var reaktionen ilsken. Det skulle ju bara ha förstört Ollis chanser.